Ventilation på vinden – Ingen luftspalt vid takfoten

Antalet skador på kalla ventilerade vindar har ökat. Nya rapporter visar att upp till 60% av alla svenska kallvindar har mögelpåväxt. Risken är störst vid kalla områden där den relativa luftfuktigheten blir som högst, till exempel vid ett nordligt hörn, långt ner mot en ventilerad takfot.

Åsikterna om hur man ska undvika och åtgärda problemen är många. Det är svårt att hitta några 100%-iga byggnadstekniska lösningar.

Utdrag ur BBR 22:
”Vindsutrymmen över värmeisolerade vindsbjälklag bör anordnas så att fukt inte orsakar tillväxt av mögel och bakterier. Om vindsbjälklaget utgörs av material med byggfukt till exempel betong eller lättbetong, som kan orsaka skador på material bör fuktavgång till vindsutrymmet minimeras. Vid kalla tak och välisolerade bjälklag finns ökad risk för mikrobiell tillväxt, till exempel på yttertakets insida. Särskild omsorg att åstadkomma lufttäthet bör iakttas vid ökad isolering av vindsbjälklaget”.

Det finns en utbredd tro, att ventilationens uppgift är att föra bort fukt, men historiskt sett har uppgiften varit en annan. Anledningen till vindsventilering i äldre tider syftade mer till att skapa kalla yttertak och därmed hindra snöavsmältning med efterföljande istappsbildning vid takfoten. I äldre dåligt isolerade hus läckte värme inifrån och ut. Detta gav en viss uppvärmning åt ventilationsluften som medförde att snön på taket smälte. Smältvattnet rann ut på takfoten där det frös och bildade istappar. Istapparna kunde många gånger bli en dödsfälla då dessa släppte från takfoten. Sådan istappsbildning sker inte i nya väl isolerade hus, eftersom värmeläckaget är litet, och ventilationens uppgift är alltså inte att hålla takytan kall.

Ändå finns från vissa, kravet på takfotsventilationslösningen kvar, på samma sätt i dagens byggteknik , som i gårdagens,( där ventilationen skulle hålla taket kallt) trots att fukt- och värmeförutsättningarna för moderna vindar är helt annorlunda. Visst är det inte klokt.

En byggnad med god värmeisolering i tak och vindsbjälklag, samt ett bra lufttätt skikt, har liten eller ingen värmetransport genom konstruktionen. Värmeisoleringen hindrar därmed (vilket är avsikten) att de yttre delarna av konstruktionen tillförs värme inifrån. Temperaturen i de yttre delarna kommer därför att ligga nära uteluftens temperatur i stället för som tidigare ha varit några grader varmare.

Vanliga orsaker till skador kan antingen vara kraftig ventilation av uteluft vid takfoten, regnläckage eller snö utifrån, eller då fuktig och varm luft läcker upp från innemiljön till vinden och kondenserar där. Mycket kan dock göras åt saken om man ser till att ventilera rätt/inget.

Kallvindar är normalt som torrast under sommarhalvåret då bland annat solstrålningen mot taket hjälper till att torka ut vindsutrymmet. Då måste luft utifrån kunna komma in på vinden. Luften ute är torrare och genom ventilering (oftast gavelspetsventiler) sugs eventuell fuktig vindsluft ut. Tyvärr är det annorlunda på vintern. De flesta problem uppstår under vinterhalvåret då uteluftens relativa fuktighet är högst, solstrålningen mindre intensiv och dagarna kortare. Temperaturen på kallvindar är då också betydligt lägre än under sommarhalvåret och luften kan bära mycket mindre fukt. Fuktig luft som sipprar upp på vinden från bostaden resulterar därför i förhöjd fuktighet.

Nattutstrålningen får numera större betydelse i nybyggda kalla vindsutrymmen. Det betyder att under nätter med klar himmel kan insidan av yttertaket får en lägre temperatur än uteluften vilket resulterar i kondens på takets kylda undersida. Normalt har råsponten magasinerat den fukt som kondenserat, och fukten har sedan torkat ut när väderförhållandena ändrats. Det är viktigt att notera att fukten i detta fall kommer från uteluft som kondenserar på råspontsytan, det vill säga ökas ventilationen kommer problemen bara att förvärras genom att det kommer in mer uteluft som medför till ännu mer kondens på råspontytan. Det innebär även att problemet kvarstår även om vindsbjälklaget är fullständigt tätt.

Ju bättre man isolerar, desto kallare blir det på vinden och risken för fuktskador ökar. I stället för att bäras av den varma luften blir fukten kvar på den kalla vinden.

Byte av värmekälla påverkar lufttrycket i hela huset. Berg- och fjärrvärme kan förvärra fukttillståndet på vinden eftersom det inte bidrar till uppvärmning av vinden på samma sätt som en skorsten. När man dessutom slutar elda i pannan blir man av med den ventilationseffekt som den varma skorstenen har haft. Dessutom försvinner det undertryck som tidigare bildats genom suget i skorsten och det finns därigenom risk för att fuktig inomhusluft istället sipprar upp genom vindsbjälklaget då man har i stället har fått ett invändigt övertryck.

Varje hus är unikt och behov för ventilation varierar från vind till vind. Forskning har visat att fuktsituationen inte blir bättre genom att ventilera mer, vilket är den vanliga föreställningen. Att strypa ventilationen skapar också risker med instängd fukt. Rådet som lämnas är ofta att ventilera ”lagom”.

SP (Statens Provningsanstalt) skriver följande:
-”Med dagens väl isolerade tak kommer luftspalten/vinden att ha ungefär samma temperatur som uteluften. Det innebär att ventilationsluften knappt kan föra bort någon fukt hur mycket man än ventilerar. Även en liten fukttillförsel är således för mycket. Sommartid är det annorlunda. Då är taket varmt och även relativt måttlig ventilation kan föra bort stora mängder fukt. Ventilationens uppgift i ett välisolerat modernt tak är att säkerställa att fukt inte stängs inne”.

-”I ett väl isolerat tak utan tillförsel av fukt, är ventilationen snarare till nackdel än fördel. Ventilationsluften tillför fukt som kan kondensera inne i taket under klara, kalla nätter. Ett oventilerat tak där inte tillförs någon fukt är torrare än ett ventilerat. Undersökningarna visar också att i de fall ventilationen verkligen behövs för att torka ut en fuktskada räcker flödet helt enkelt inte till. Luften är för kall för att kunna bära den fuktmängd som krävs för att hälla taket torrt”.

-”Ett rätt utfört oventilerat tak ger mindre risk för fuktskador samt mindre energiförluster. Det blir torrare och RF blir betydligt jämnare”.

-”Konstruktioner med cellulosa har i undersökningen visats ha ett lägre fukttillstånd än mineralull. Anledningen kan vara att cellulosaisoleringen är lufttätare, vilket innebär att materialet försvårar fuktkonvektionen. Dessutom är materialet hygroskopiskt, vilket innebär att fuktsvängningarna dämpas och medverkar till lägre fuktnivåtoppar”.

Sågspån, som är oskadat, får gärna ligga kvar när du tilläggsisolerar med cellulosa, eftersom det är relativt lufttätt och fungerar bra ihop, då dessa material har samma egenskaper.

Brandspridning.
Brandspridning via takfoten har länge varit ett problem för räddningstjänsten. En brand sprids ofta från fasaden via takfoten och ventilationsöppningar till vindsutrymmen. Bästa sättet att minska risken för brandspridning via vindsutrymmet är att hindra den från att nå dit genom att utföra takfoten utan några öppningar. Ventilationen av vindsutrymmet kan då i stället ske genom yttertaket. (Källa: Räddningsverket).

Sammanfattning:
Grundkravet för att undvika fuktproblem är att vindsbjälklaget ska vara så lufttätt som möjligt. Invändig ångbroms/ångspärr ska/bör vara tätare än takbeläggningens. I praktiken kan dock detta vara svårt och dyrt att åstadkomma i en äldre befintlig byggnad. Försök ändå att täta de otätheter som är möjliga, till exempel att det är tätt vid genomföringar och vid eventuella vindsluckor.

Om fuktproblem uppstår på vinden, på grund av uppåtläckande inomhusluft, löser man som regel inte problemet med att öka ventilationen på vinden. Många vindar med mögelproblem har åtgärdats med ökad ventilation i hopp om torrare konstruktion, dock med motsatt effekt.. En möjlig lösning/förbättring då, kan vara att öka ventilationsflödet i byggnaden (och inte på vinden). Det minskar fukttillskottet i huset, vilket i sin tur medför en minskad fuktbelastning på vinden.

En lufttätad kallvind med kontrollerad ventilation visar enligt beräkningsresultat tydligt på en kraftigt reducerad eller helt eliminerad risk för mögelpåväxt.

Eftersom viss risk för fukttillförsel till vinden ändå alltid finns t ex av inbyggd fukt, läckage av regnvatten utifrån eller konvektion vid tillfälligt invändigt övertryck, kan man inte utan vidare rekommendera att vinden utförs helt oventilerad. Möss, småfåglar och andra skadedjur har inga svårigheter att punktera/förstöra den invändiga ångspärren. Vid nyproduktion så har du hantverkare, rörmokare, elektriker, larmmontörer med flera, som i många fall inte bryr sig att ångspärren ska vara tät. Det är kort byggtid och bristande väderskydd vilket gör att byggfukten inte torkar ut till de nivåer man önskar/krävs.

Så en viss luftväxling bör enligt vår mening alltid finnas på vinden för säkerhets skull.
Omfattningen av denna luftväxling kan dock diskuteras. Sannolikt räcker det med relativt måttlig ventilation t ex någon gavelventil eller nockventilation med s.k. mögelstopp. Se då till att löv och spindelväv inte täpper igen dessa ventiler. Kolla så att vatten inte kommer in där, samt se till att ventilen är väl fastskruvad (inte bara intryckt).

Reducerad ventilation kan vara olämplig under byggskedet vid nyproduktion. Det bör då vara god ventilation ( som sedan under driftskedet minimeras ).
Höga fukttillskott p.g.a. gjuten platta, målning m.m kan medföra förhöjda fuktnivåer i råspont och takstolar under lång tid, samtidigt som det är svårt att garantera lufttätheten i vindsbjälklaget under byggskedet, innebär att det kan vara bra att ha en avfuktare under en tid stående på vindsbjälklaget. Man brukar prata om att ca: 3 månader krävs för att avfukta vinden.

Tidpunken för färdigställandet av vinden har mycket stor betydelse för fuktnivån i råsponten, under framförallt den första vintern. Att torka ut en ventilerad takkonstruktion som är klar i början av oktober tar ca: 8 månader, för att hamna på en stabil nivå, medan samma tak som färdigställs i början av april har en uttorkningstid på endast en månad.

Cellulosa/träfiber har en stor fördel, i och med att den har en hög fuktkapacitet för att kunna absorbera fukt under perioder med negativ fuktbalans. Den tar upp och avger fukt beroende på den omgivande luftens fuktighet.

Om man kombinerar reducerad ventilation och diffusionsöppen underlagstäckning på råsponten med ex. ” Underlagstaksduk Woodisol” i stället för en tät YAP 2200/2500 eller liknande, så sänker man den relativa fukthalten på vinden markant jämfört med en traditionellt ventilerad vind med underlagspapp på råspont.

( Mer om detta kan du läsa under avsnittet ” Diffusionsöppna snedtak”. )

Träfiberskivor och särskilt plywood som material på yttertakets inneryta ökar risken för fuktproblem.

Den bästa förbättringen fås då taket förses med 50 mm isolering. Man placerar isoleringen på råsponten under takpannorna. Det gör att temperaturen på vinden stiger markant och därmed minskas den relativa fuktigheten. Ytterliggare en effekt som uppstår är att kondensrisken på råsponten blir lägre då taket inte kyls under klara nätter.

Har Ni ett äldre hus med virke eller stickspån utan takpapp, så behövs ingen luftspalt. De materialen är diffusionsöppna och släpper alltså igenom den vattenånga som finns i luften. Men skulle Ni lägga på en ny tjärpapp eller motsvarande som undertakstäckning, så kan det helt plötsligt behövas.