Hur kommer det sig att Hunton NATIVO isolerar så bra?

Tyvärr har många uppfattningen att mineralull isolerar lika bra som träfiber.
Man tänker ”isolering som isolering”, det är väl i stort sett samma sak. Men detta stämmer inte alls.
Nu har det också gått inflation i låga Lambdavärden som tillverkarna har ”uppgraderat”.

År 2002 infördes enhetliga europeiska regler för redovisning av egenskaperna hos värmeisolering för
byggnader. Produkter som uppfyller en viss standard får märkas med ett CE-märke.
CE-märkningen är dock INGET kvalitetsmärke.

Hemligheten med ett effektivt isoleringsmaterial är att den luft som ryms i materialet kan hållas stilla.
Att värmestrålning och den så kallade konvektionen(i det här fallet termiken, uppåtstigande
värmeströmning) stoppas eller dämpas.

Man pratar sen om isoleringens effektivitet, det vill säga dess värmeledningsförmåga.
Denna mäts efter den så kallade lambdaskalan. Materialet utsätts för en temperaturskillnad,
varefter man låter en viss mängd värme passera genom materialet under en viss tid.
Ju lägre värde, desto bättre.

För bestämning av värmekonduktivitet eller värmemotstånd finns ett flertal metoder som kan
tillämpas för att möta kravet mot en harmoniserad standard.
Självklart tar man som tillverkare den metod som är mest gynnsam för det egna materialet.
Nackdelen är att den också oftast är den mest missvisande för praktiska förhållanden.

Här i Sverige pratar man om att värmeledningsförmågan är ett ”10-ovärde”.
Värdet gäller endast vid en medeltemperatur vid +10 grader.

Man mäter torr isolering som är max 150 mm, i en låda på 600x600 mm.
Varm och kall vätska cirkulerar genom kanaler i olika plattor. Man har 0 grader vid den undre plattan
och 20 grader vid den övre, för att erhålla en medeltemperatur vid + 10 grader.

Detta värde ska man sedan korrigera för osäkerhet, avvikande temperatur, kompression,
hygroskopisk fukt under normala fuktförhållanden, oundvikliga springor, fogar, materialets
naturliga åldrande och så vidare.

Det är tillverkarna själva som bestämmer och deklarerar isoleringsproduktens värmemotstånd.

Det här är det många som i flera året har reagerat på, att det är ett otroligt missvisande system utan
någon kontroll på, vilket ger helt vilseledande värden på hur bra ett isoleringsmaterial egentligen är.

Den verkliga isoleringsförmågan har i praktiken endast undantagsvis samma värde som det
teoretiskt framräknade.
(Man pratar om en solig sommardag med 20-25 grader och vindstilla ute).

Lambdavärdet är ett grundläggande värde för alla teoretiska beräkningar. Är grunden i beräkningarna
fel så är även svaret vi får felaktigt. Ett normalt Lambdavärde mätt inne i laboratoriet ligger normalt
sett på ca: 0,036-0,039, men när man mäter värdet ute i fält så är motsvarande värde för
mineralullen 0,059, alltså närmare 50% sämre än det teoretiska värdet.

Vid nybyggnation görs alltid en beräkning över husets förväntade energianvändning.
I ”Bygginfo PM” kan vi läsa ;”Det är ett välkänt problem att den uppmätta energiprestandan för en
byggnad sällan stämmer överens med det projekterade värdet”.

Swedisol skriver om deras mineralullsprodukter och CE-märkningen att ”..beskriver de obligatoriska
och frivilliga produktegenskaperna som ska deklareras”.
Under ”Obligatorisk etikettinformation”, så står det under ”Deklarerad värmekonduktivitet”:
Värdena avser torr mineralull vid en medeltemperatur av +10 grader.
Om isoleringen ska användas vid en annan temperatur eller fuktighet ska värmekonduktiviteten
korrigeras.(Dessa värden står dock inte på etiketten).

Det är många som vill att RISE och Boverket en gång för alla rättar till denna felsyn.

När det riktiga U-värdet inte stämmer överens med det angivna U-värdet som angetts i
bygghandlingarna och man hittar orsaken till det, vem är då ansvarig för felet?
Är det byggentreprenören, isoleringsleverantören eller institutionen som mätt och angett det
felaktiga lambdavärdet?

Grundproblemet är att man inte mäter isoleringsförmågan ute i fält med naturens påverkningar där
husen byggs, utan en kortare stund i en skyddad kontorslokal.

Sammanfattningsvis beror den stora skillnaden i isoleringsförmåga på tre faktorer.

1) Lufttätheten.
Träfibern är en högdensitetsprodukt, dvs. materialet är mycket tätt och har därmed hög densitet.

En hög lufttäthet och hög densitet gör att man förhindrar luftströmmar /konvektion i isoleringen,
vilket annars leder till energiförluster, risk för kondensation och skador på reglar i konstruktionen.

Lufttätheten gör även att materialet har en hög värmekapacitet. Vid en densitet av 59 kg/kbm har
träfibern en luftgenomsläpplighet på 0,10 vid 2 Pa, motsvarande för mineralull är 0,24.
Dvs. HUNTON NATIVO LÖSULL är mer än dubbelt så luftrörelsetätt som mineralull.

2) Värmekapaciteten.
Det är den energimängd som åtgår att uppvärma materialet med massan. Är värdet högt, så har
produkten således en stor tröghet. Det beskrivs ofta som en bra ackumuleringsfunktion.
Värdet för glasull är 670 joule/kg, stenull har 860, medans Träfiber har 2.100!

Träfibern har mer än dubbelt så hög värmekapacitet än mineralull.

”Phase Lag” indikerar hur många timmar det tar för ett material att överföra värme från utsidan till
insidan av en byggnad sommartid. Ju högre värmelagringskapacitet ett isolermaterial har, ju längre
tid tar det för värmen att överföras. Träfibern har 4,6 timmar, medan mineralull har 0,6 timmar.

Så HUNTON NATIVO LÖSULL håller värmen mer än 6 ggr bättre än syntetisk isolering.

3) Konvektion.
D.v.s. luftrörelser i isolering är normalt ett mycket stort problem. Det leder till energiförluster, risk för
kondensation och skador på syllar m.m i konstruktionen. Träfibern har genom sin höga densitet och
sitt låga värde för luftgenomsläpplighet mycket låg inre konvektion. Träfiber består av cellulosafibrer,
dvs. växtfibrer, vilka även innehåller luft som bidrar till att binda effekt vid anblåsning.
Med andra ord, hela energin i isoleringen blåser inte bort när den utsätts för vindpåverkan.

Alla dessa egenskaper avgör om ett isoleringsmaterial har:
-En värmemagasinerad effekt som ger stabila inomhustemperaturer i kombination med minimalt
behov av extra energi för uppvärmning eller kylning.

Mineralull har öppen porstruktur och hög luftgenomsläpplighet, vilket innebär luftrörelser som
startar en naturlig konvektion = ökar värmetransporten genom materialet.
Detta sker redan vid 40 cm för glasullen och 45 cm för stenullen.

Se t.ex. rapporten från det superisolerade flerbostadshuset, ”Kv Seglet” i Karlstad, där det inte
räckte med 80 cm stenull, utan man fick kompaktera stenullen ner till 30 cm och sedan komplettera
med cellulosafiber!

I samtliga tillgängliga rapporter som vi vet finns, redovisas stora skillnader på isoleringsförmågan
mellan träfiber och mineralull.

Enligt en rapport från Chalmers Tekniska Högskola , så har cellulosan ett K-värde på 0,033, stenullen
0,044 samt glasullen 0,055.
(Försöken gjordes i frysrum för att skapa verkliga förhållanden).

Mätningar har visat att Isover lösull släpper igenom 12 ggr så mycket strålningsvärme, jämfört med
träfiber i en så kallad ”Heatbox 500”.

Den naturliga konvektionen ( egna luftrörelser ) startar vid en temperaturskillnad av 15 grader för
glasullen, d.v.s när det är 7 grader varmt ute, vid 22 grader för stenull, d.v.s när det är 0 grader ute,
men inte alls för träfibern. Detta medför upp till 25% högre värmeförluster för mineralullen

Det innebär i klartext att mineralull fungerar sämre ju kallare det är.

I en annan rapport fick Träfiber L= 0,039, Glasull L=0,066 samt Rockwool L= 0,058.